fredag 31 augusti 2012

Polistexter i andra bloggen - polishat, "romskt utseende", med mera

Sen jag startade den här bloggen har jag försökt att vara konsekvent med att enbart publicera texter som har sin utgångspunkt i och fokuserar på händelser som jag själv är med om då jag jobbar. Min tanke är ju att bloggen skall fungera som en inblick i min vardag som utryckningspolis. Därför har jag inte lagt upp texter här  där fokus är allmänpolisiära frågor eller samhällsproblem även då de har haft en koppling till mitt jobb och mina erfarenheter. Då jag av olika anledningar har skrivit dylika texter så har jag istället lagt upp dem på min andra, generella blogg. Det här inlägget är ett sätt att kort tipsa er läsare som följer den här bloggen om ett par texter som ni kanske kan tycka är intressanta.

Jag har idag lagt upp en text om fördomar, hat och attacker mot poliser i segregerade förorter. Den börjar med att ta upp ett tillfälle då två kollegor i mitt turlag fick en 11,7 kg tung sten kastad mot sin bil ifrån flera meters höjd. Det gick bra, men de kunde i värsta fall ha blivit invalidiserade. Sedan diskuterar jag polishatet och dess mekanismer.

För någon månad sedan hamnade jag i en diskussion om signalementsuppgifter och etnicitet. Diskussionen började kring begreppet "etniska svenskar" och "svenskt utseende", och präglades enligt mig av en världsfrånvänd syn på vilket språkbruk som var acceptabelt, en syn som hade gjort det närmast omöjligt för oss poliser att använda signalement. Därför kände jag mig tvingad att skriva ett inlägg till om signalement, etnicitet, rasism och politisk korrekthet. Sedan dök begreppet "romskt utseende" upp och skapade en mindre storm på sociala medier (med anklagelser om rasbiologi) som spred sig till bl.a. DN, vilket gjorde att jag skrev ännu ett inlägg som blev väldigt välbesökt och diskuterat. För den som är intresserad av frågan, men inte orkar ta sig igenom tre inlägg, så rekommenderar jag det sista, det om "romskt utseende".

Jag blev i början av sommaren ombedd att skriva en krönika i Stockholmspolisens tidning Sambandet. Den handlar om hur polisens sätt att mäta verksamheten med kvantitativa mål styr fel och ger en dålig bild av hur väl polisarbetet i en grupp fungerar, speciellt på utryckningen där jag jobbar. Den tar även upp hur arbetets belöning inte är den feedback man sällan får, utan känslan av att ha hjälpt någon, gjort något betydelsefullt.

Även denna text är en krönika, men om hur debatten om att integriteten måste värnas genom att stoppa övervakning i form av kameror, telefonlistor, datalagring med mera missar att dessa åtgärder är helt nödvändiga för oss som poliser för att bekämpa brott. Och om hur det är enormt mycket mer integritetskränkande att bli misshandlade eller rånad än att fastna på en övervakningskamera.

Samtliga dessa texter, och en hel del till som berör polisiära frågor men som inte är direkt kopplade till mina egna erfarenheter som utryckningspolis, finns alltså på min ursprungliga blogg.

Slutligen så inser jag att jag med detta inlägg faktiskt gått ifrån mina principer genom att publicera en text här som inte har med mitt arbete att göra... Jag ber om ursäkt för det och lovar att inom kort återkomma med ett vanligt polisbloggsinlägg :-).

7 kommentarer:

  1. Hej Martin ! Det hör väl kanske inte hit men jag skriver ändå.Jag har en inblick i erat polisiära arbete som ni utför.Jag vet att det inte är ni som bestämmer hur ni ska agera vid vissa av dessa händelser ute i Rinkeby,Tensta m.m Det som stör mig och många med mig är att INGA blir gripna. När Jerry E som NP chef säger att"vi grep ingen för att då skulle det bli värre och kanske fler oskyldiga skulle få sina bilar utbrända" Det kan inte vara så att det är de som bestämmer lagar och regler i vårat samhälle. Det sänder ut signaler som gör er poliser till åtlöje.Ni måste agera utifrån de brott som begås. All heder till er som försöker se till att vi vanliga dödliga ska kunna känna oss säkra på våra gator. Men vissa av era befäl skulle kunna byta jobb på en gång.

    Allt gott Martin och se till att buset hamnar där de hör hemma./Micke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag som är Tensta bo kan med glädje säg att många som begår brott hamnar i finkan. Många bekanta sitter fortfarande sin tid och allt fler hamnar i arrest och döms! Det du tånker på grundas på ytterst få händelser, kan med glädje säga att de som gör fel får sina konsekvenser!

      Radera
  2. Var lite kul med din utläggning om "romskt utseende". En gång på en ABF-lokal blev jag tilltalad av en hitflyttad trevlig polsk musiker och zigenare (han fördrar ordet "zigenare" istället för "rom" som han tycker är löjligt) och vi började umgås. Han förklarade sedan att han tyckte jag såg ut som en zigenare och var lik hans gudfader i England, därför tog han kontakt. Så det verkar fungera som du var inne på.
    Inte konstigare än om han hade kommit från Åbo och hade tyckt att jag hade "finskt utseende".

    I verkligheten är jag skåning, även om jag inte liknar Edvard Persson.
    En bra blogg du har. / Alexis

    SvaraRadera
  3. OOops! I min föregående kommentar skall det stå "han föredrar" istället för "han fördrar" vilket kan ge en lite annorlunda betydelse.

    / Alexis snabb på tangenterna

    SvaraRadera
  4. Vet inte om jag postat detta tidigare angående integritet. Problemet med övervakningsamhället och integriteten är att staten skiftar syn på medborgaren från "oskyldig till motsatsen bevisad" till "potentiell brottsling".

    Det är också två olika typer av integritet man talar om. I ditt fall så talar du om individens rätt till en kroppslig integritet och i det andra fallet så talar vi om medborgarens "moraliska" integritet.

    Staten ska inte misstänka en medborgare för ha bristande moralisk integritet utan bevis/misstanke. Att övervaka alla medborgarna för det finns en potentiall för brottslig handling är väldigt illa ur ett rent rättsperspektiv.

    Det andra problemet är vad normaliserandet av övervakning leder till och vad händer om vi har denna övervakningsapparat och staten blir totalitär? Och snuddar inte en övervakningsstat totalitärgränsen?

    Kameror är en falsk trygghet. Där jag bodde förut så försökte man råda bot på stöket genom att montera kameror. Resultatet blev att kamerorna blev stulna. Polisens inställning till området verkar varit : vill du bo tryggt? flytta någon annanstans ...

    Det finns också en risk att övervakningskameror ger en ursäkt för att dra ner på polisen än mer. Varför ha utryckningspoliser öht? Vi har ju kameror och kan ju i bästa fall identifera folk med dem ...

    Har postat en del här nu och brukar läsa din blogg för den är intressant. Jag skulle också vilja ha en vidare diskussion med dig men skulle föredra via e-mail. Går det att kontakta dig via e-mail och ha en diskussion därvia eller riskerar detta att ta för mycket tid/ork?

    SvaraRadera
  5. Tack för kommentarerna!

    Angående att gripa i t.ex. Tensta så gör i alla fall jag det då det finns skäl, och så tror jag att de flesta poliser tänker. Sen kan det ofta vara svårt att få tag på dem man vill gripa.

    Alexis, tack för din roliga anekdot :-).

    Vad gäller övervakningskamerorna i det offentliga rummet så håller jag inte med om att de innebär varken integritetskränkning eller minskning av polisiär närvaro. De dömer inte heller någon som brottsling. Däremot kan de verka förebyggande, och hjälper definitivt det utredande arbetet. Du får gärna kontakta mig via mail, min öppna mail är martin.marmgren@gmail.com. Jag svarar i mån av tid :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där gjorde du dig enkelt för dig Martin.../Micke

      Radera