fredag 29 juli 2011

Vansinnesdåd

Det börjar närma sig slutet av passet. Efter att ha åkt fram och tillbaka som skållade råttor på jobb (barn skriker i lägenhet, otillåten biltrafik i park, gammal dam rånad av unga killar, par slåss på öppen gata, skum person driver omkring vid ett bad, åldring vilse på motorväg, pågående inbrottsförsök i trappuppgång, man försöker ta sig in till rädd kvinna i lägenhet, och eventuellt något mer som jag kan ha glömt) så är vi för tredje eller fjärde gången på väg in till stationen för att skriva. Eftersom de flesta av jobben ovan antingen inte behövde avrapporteras eller löstes av en annan patrull som var snabbare än vi på plats så har vi dock inte samlat på oss några ohanterbara mängder med avrapportering. När vi precis är framme vid grindarna går LKC ut med ett larm om en man som skall ha knivskurit en kvinna och som nu sitter kvar på platsen med kniven. Samtliga i distriktet hör direkt på den erfarne operatörens röst att det är allvar, och ett antal bilar svarar direkt. Vi vänder och åker med full fart mot Hässelby.

Som tur är är några patruller nära då larmet går ut. Den första patrullen kan odramatiskt gripa gärningsmannen, som direkt slänger ifrån sig kniven och ger sig. Den andra patrullen får det betydligt svårare jobbet att försöka hjälpa de två knivskurna målsägarna i väntan på att ambulansen skall anlända. Efter hand kommer fler och fler patruller. Polisinsatschefen och platschefen delar ut uppgifter, och folk tar egna initiativ för att säkerställa att allt som behöver göras görs. Området spärras av. Vittnen identifieras och förhörs. Dörrknackning och brottsplatsundersökning genomförs. Samtidigt samverkas med ambulanspersonal och ambulanshelikopter för att säkerställa en så snabb transport av de knivskurna som möjligt. Gärningsmannen transporteras in till polisstationen. Polisarbetet flyter på bra på platsen, och så småningom börjar patrullerna lämna och åka in mot stationen för att avrapportera. En patrull avdelas för att stanna kvar även efter att avspärrningarna hävs för att finnas tillgängliga om det dyker upp fler vittnen.

Rent polisiärt kan man säga att insatsen gick bra. Gärningsmannen greps direkt och bevisläget är minst sagt starkt. Men mänskligt är händelsen en sanslös tragedi. Förundersökningssekretess råder självklart, men oavsett de exakta omständigheterna kring händelsen, varav jag känner till en del detaljer och är ovetande om andra, så torde det vara självklart för alla att det har rört sig om ännu ett vansinnesdåd utfört av en psykiskt sjuk människa mot helt oskyldiga offer. Det andra på kort tid i en liten Stockholmsförort. Det väcker känslor och ställer frågor av en mer generell karaktär. Vad kan man göra för att skydda samhället mot dylika vansinnesdåd? Har någon brustit i omsorg eller tillsyn när något sånt här händer? Borde psykvården ha kunnat identifiera och hjälpa dylika gärningsmän (som ofta har haft återkommande kontakt med psykiatrin), eller åtminstone se till att de inte har möjlighet att ge sig på oskyldiga människor?

Vi lever i ett öppet samhälle, vilket naturligtvis är bra, men ibland känns det som om det med öppenheten har kommit en ovilja eller en impotens vad gäller att med repressiva åtgärder skydda samhället mot individer som är livsfarliga för sin omgivning. Och det gäller både personer som lider av psykisk ohälsa och personer som juridiskt och kliniskt är friska men som gång på gång visar att de så fort de släpps ut begår nya våldsdåd, i värsta fall mord. Både psykvården och rättssystemet släpper allt för snabbt ut personer som är tickande bomber, och deras framtida offer offras liksom bildligt på en alltför vek och snål politiks altare. Det är i alla fall så det känns just nu...

Slutligen så går tankarna till de två offren och deras anhöriga, speciellt då den allvarligare skadade. Det är bara att hoppas att allt går bra och att de återhämtar sig både fysiskt och mentalt ifrån det trauma som de har tvingats uppleva.

12 kommentarer:

  1. Det känns inom en att läsa dina ord. En slags uppgivenhet infinner sig.
    Nej, eländet tar aldrg slut och kommer aldrig göra. Frågan är just hur vi skall kunna göra för att minimera riskerna för att fler dåd skall hända? Det brister redan tidigt. Viktigt att indentifiera dessa personer i tidig ålder men resurserna finns inte. Och de som visar tecken i senare år, måste resurser sättas in.
    Troligtvis är det billigare att låta de de vara, en grym risktagning...
    Blev lite blaj av mitt inlägg, men som sagt tragiskt!
    /Kat

    SvaraRadera
  2. Väldigt stressig jobb som polis, ena dagen kan det vara lugnt medan andra dagen kan det vara en hel del på gång. vi lever i ett öppet samhälle som du själv nämner också, men tyvärr har det blivit allt vanligare att folk går ut och tar ut sin ilska på främlingar ute på gatan genom att attackera dem utan att tänka sig för. Deass människor som utför detta bör få hjälp, vilket samhället är skyldiga dem. Man får hoppas på att man slipper läsa om såna händelse i pressen framöver. // Ronak

    SvaraRadera
  3. Bra jobbat, hoppas killen får hjälp och tjejerna på något bissart sätt blir starkare av detta. Alltid hemskt och höra om sådant

    SvaraRadera
  4. Det tragiska är att det inte går att skydda sig ifrån såna här händelser, vi kommer aldrig kunna hitta och identifiera och oskadliggöra alla potentiellt farliga individer i tid för att förhindra att oskyldiga människor skadas eller dödas. Iaf inte de som -inte tidigare- visat tendenser till psykisk sjukdom/psykotiska beteenden.

    Däremot, vilket inte hade ändrat något i just det här fallet (enligt det jag läst) så är vi (samhället vi) alldeles för flata i den förebyggande vården, och när psykvårdsreformen med vård-i-hemmet istället för på institution gick igenom, så ökade risken mångfalt för att just såna här händelser kan och kommer att inträffa.

    Mina tankar till de som drabbades av det meningslösa våldet.

    //Pythia

    SvaraRadera
  5. I egenskap av polisvolontär befinner jag mig i utkanten av polisarbetet.Jag träffar mycket poliser från olika distrikt.Var och en av dem är hjältar(jag är medveten om att det finns undantag).Vi måste visa våra medmänniskor hur våld och hat "ser ut". Det finns massor av ostadiga individer därute. Människor som under lång tid signalerat på olika sätt att de mår dåligt.Du och jag kan föra dessa signaler vidare.Ska vi leva i kärlek och öppenhet så måste vi också vara vaksamma när signaler ges i vår närhet.

    SvaraRadera
  6. Usch, hela händelsen måste varit hemsk för de två kvinnorna, nu syftar jag inte endast på skadorna utan hur detta kommer påverka dem framöver. Hoppas de återhämtar sig snabbt och att gärningsmannen får tillräcklig hjälp, det ska inte behöva hända igen. Nu vet jag inte om han fått hjälp tidigare eller om det är nu som detta upptäcks men psykisk sjuka ska inte vara bland andra, mest för deras egna och andras säkerhet. Sen håller jag med tidigare kommentar, det här är en av de sakerna man absolut inte vill läsa om i tidningen, tråkigt.

    Riktigt bra polisarbete förresten och tur att gärningsmannen inte gjorde något motstånd när polis kom på plats.

    SvaraRadera
  7. Hej!

    Ska börja med tacka för en schysst polisblogg, får ett mycket bra perspektiv på hur det är att jobba som polis! Och det sporrar min vilja att bli polis ännu mer!

    Att få träffa alla dessa människor och få hjälpa och komma hem och veta att man har hjälpt och räddat liv måste vara fantastiskt även fast det inte alltid uppskattas!

    Slänger in någon fråga nu när jag ändå skriver.
    Hur många år var den yngsta du gick med eller vet som har börjat på polishögskolan?
    Och efter en godkänd avslutad utbildning, hur går det till var man vill bli stationerad.
    Önskar man station att börja i eller blir man placerad? Man vill kanske t ex inte börja jobba i Stockholm om man är född och uppvuxen i Skåne.

    Det var allt, åter igen så tack för en kanon bra blogg!

    Mvh David!

    SvaraRadera
  8. Tack för alla kommentarer :-).

    Kat, kul att se dig här inne, och ja, det är svåra funderingar utan några klara svar.

    Ronak, jag vet inte ens om det var särskilt mycket ilska, utan kanske mer galenskap och likgiltighet inför andra och sig själv.

    R.K. och Anonym, ja, det viktigaste är att de inblandade får hjälp och kan återhämta sig på alla sätt, men min empati är klart starkare för offren.

    Pythia, håller med dig helt och hållet!

    Ted, det låter som om du verkligen gör ett bra jobb som volontär, fortsätt med det!

    David, jag har för mig att man kan börja då man är 20. I min klass var den yngsta 21 då vi började, men några brukar även vara 20 tror jag. Efter utbildningen söker man aspiranttjänstgöring (län och distrikt), och om man blir godkänd får man anställning där man gjorde sin aspirant. Problemet på sistone har främst varit att väldigt många har sökt Stockholm. Kul att du gillar bloggen!

    SvaraRadera
  9. Då jag sen flera år tillbaka känner P, (28 åringen) kan jag säga att han har mått psykiskt dåligt ett antal år och när jag sist träffade honom (typ två veckor innan detta hände) så klagade han på att han var utsatt för en enorm stress pga Försäkringskassan och Arbetsförmedlingens krav på honom som han kände att han inte kunde leva upp till, vilket han vid flera tillfällen klagat på men han hade inte fått någon direkt respons på.
    Han har mått dåligt i flera år utan att göra nåt sånt här när allt omkring honom har fungerat.

    Man kan inte skydda sig totalt mot 'vansinnesdåd', men jag misstänker att i det här fallet så hade det kunnat undvikas.
    Jag hoppas att han får den hjälp han behöver nu och att dom två tjejerna mår bättre så snabbt som möjligt.

    SvaraRadera
  10. Tack för att du tog dig tid att skriva, Tony. Det är naturligtvis speciellt intressant med tanke på att du faktiskt känner personen som det hela berör. Det måste vara otroligt svårt att förutspå vad det är som kan få en person att flippa totalt, i din bekants fall verkar alltså ekonomi och press ifrån myndigheterna ha spelat in. Kanske hade det hela kunnat undvikas om han hade fått bättre hjälp. Samtidigt så kan man heller inte ha människor i ett samhälle som plötsligt attackerar oskyldiga för att de känner att de har blivit orättvist behandlade eller att de inte har fått den hjälp som de behöver. Men vad skall man göra åt det? Jag håller dock med dig om att jag hoppas att han får hjälp, och, framför allt, att de två tjejerna kan återhämta sig snabbt.

    SvaraRadera
  11. Den där händelsen läste jag om när jag satt på jobbet som spärrexpeditör, min mor och familj bor där ute på en gata i direkt anslutning till Orämngstorget där detta dåd inträffade.
    Det kändes bra att ni kunde gripa gm direkt, det skedde ju någon vecka eller två tidigare ett annat knivdåd med dödlig utgång, läskigt att så mycket sker nu i Hässelby.
    Vet inte om du svarar på sådana frågor men tillhör du Västerorts polisdistrikt?
    var kanske rent av dej jag pratade lite med vid en radiobil på Hässelby Gårds torg för några dagar sedan.

    SvaraRadera
  12. Jag tillhör utryckningen i Västerorts polismästardistrikt. Så vi kanske har talats vid någon gång :-).

    SvaraRadera